Utbildning som ord och uttryck härstammar från tyskans Bildung som betyder bildning och populariserades under romantiken i den tyskspråkiga världen på 1700-talet. I de romanska språken använde man tidigare ordet formatio som betyder ungefär att man formar en person. Ordet har använts i Sverige ända sedan i slutet av 1700-talet.

Som fenomen är dock utbildning i olika former väldigt mycket äldre och det har bevisats att det bedrevs redan under forntiden och antiken i medelhavsländer och i orienten. Utbildningshistoria är kopplad till idéhistorian inom pedagogiken och i bland annat Babylonien, Egypten och Kina fanns tidigt ett behov i att utbilda skrivare i samband med skrivkonstens uppkomst. Det var troligen också just där som de första skolorna inrättades och det finns belägg för att skolor där har existerat i åtminstone 5 000 år.

I det antika Grekland hade spartanerna också statliga inrättningar där utbildning av medborgare skedde. Detta var dock främst till för att utbilda goda och kompetenta militärer. Det var också vanligt att man av patriotiska skäl utbildade inom musik och av fysiska skäl var det viktigt att man utbildade inom gymnastik. I Aten utbildade man också i gymnastik men dessutom rikligt i skrivande och läsning vilket ledde till att andelen analfabeter i Aten tidigt var mycket låg. Dessutom var det väldigt viktigt att lära sig sådant som filosofi, etik och religiositet för att bli en bra, fri och tänkande medborgare.

Det var också i Aten som de första högre läroverken inrättades och man brukar säga att Platons akademi var världens första universitet. Universitetsutbildning var dock något som nästan enbart riktade sig till mer högborna invånare. Det var här eliten som skulle sköta samhället utbildades och det var viktigt att bland annat lära sig om politik och om retorik för att kunna uttrycka sig ordentligt i offentliga och demokratiska sammanhang.